För jag tar studenten...! (TW)
Det har nu gått snart 6 år sedan jag började gymnasiet...
Jag blev mobbad, slagen, näthatad, våldtagen, utnyttjad, gravid, gjorde abort trots att jag ändå ville behålla, jag hade inte kunnat ge barnet ett bra liv.
Jag tog "studenten", med 1200 poäng från gymnasiet.. nu har jag läst upp resten på komvux.
Två år av komvux, jag blev nedtryckt av lärare, var med om svåra tider, var pank, fick veta att jag hade PTSD, depression, ångest, agorafobi, socialfobi och mest troligt ADHD. Jag ville ta livet av mig många gånger, jag självskadade,drack mig full nästan varje dag, var med om ett grovt sexuellt övergrepp som är polisanmält och jag skadade i samband med den händelsen armar, axlar, rygg och nacke, jag har haft konstant ont, inte kunnat rita, vilket har varit det som har gjort mig glad när jag mått dåligt.
Jag tappade förtroendet till människor, men jag hittade det igen.
Jag fortsatte kämpa trots att jag mådde piss. Gick på adhd tabletter, ångestdämpande och antidepp.
Jag pluggade trots att jag inte kunde sitta upp, trots att jag hade svårt att röra armar, händer, fingrar, nacke, axlar och rygg.
Nu har jag bara muntlig examination kvar i mina två sista kurser.
Jag har varit SÅ JÄVLA DUKTIG om jag får säga det själv.
För jag tar studenten nu.
JAG som inte trodde att jag skulle leva till att fylla 18
JAG BLIR 22 IMORGON.
Jag kan inte ens förklara hur tacksam jag är för alla som har funnits här för mig, som pratat med mig, fått mig att kämpa på när det har varit tufft, som har stöttat mig och fått mig att kliva upp ur sängen och ta tag i mitt liv, som visat att jag är värd något och fått mig att kämpa på en dag till.. en dag till...
JAG ÄR HÄR NU.
JAG MÅR BRA.
Jag är tacksam.
Jag vill leva.
Jag tar studenten.
Tack till alla som har varit här för mig, jag hade inte klarat det utan er...!!!
Puss och kram
-G
❤️❤️